Julklapp från oss till Dig.

2006-12-24 00:00

Vart tog jultomten vägen??? 

I år avstår vi från att ge jul blommor och julklappar, till alla nära å kära. Detta gör vi inte av snålhet utan av medmänsklighet. Pengarna kommer till nytta för 110 fattiga barn å deras familjer. Vi hoppas du känner samma glädje som vi över att din julklapp glädjer någon annan...

Här kan du läsa mer om de två projekt ditt bidrag i form av utebliven julklapp stödjer...

http://www.hoppetsstjarna.se/portal/page?_pageid=97,86621&_dad=portal&_schema=PORTAL 

Trots att vi lever så olikt liv, deras vardag handlar om att överleva i byn Maloney och St Joseph (som ligger i utkanten av Port Of Spain - Trinidad - caribien),  så har en bit av mitt hjärtat stannat kvar där, jag har tyvärr aldrig någon annanstans i världen upplevt denna vänlighet, medmänsklighet å värme...

I början av Januari får jag återse dessa människor, som för många år sedan stod i en ring runt oss och bad till gud att vi skulle få ett eget barn... mammor som ville adoptera sina barn till oss...

Vem fick vi första gratulationerna ifrån när vi gifte oss? vem skramlade ihop sista slantarna å hoppade över dagens middag för att kunna skicka ett vackert kort till oss när vi fick vår efterlängtade barn?  Släkt, vänner ?? nej tragiskt nog så var det fröknarna på skolan i Maloney... Likaså så är det dessa starka kvinnor som gett mig styrka att kämpa vidare med dotterns sjukdom, de har peppat mig å talat om hur värdefullt det jag gör är...

Jag önskar så att alla vi skulle stanna upp åtminstone några gånger per år, höra av oss till vänner som vi inte träffat på länge, hjälpa å ställa upp för varandra.. Det är en märklig, ledsam känsla när man får all denna kärlek av människor som själva har det så svårt.. medan vi som har det så bra i Västvärlden knappt har angagemang att tänka på någon annan...

Vårt fadderbarn Richardo har hunnit bli 13 år och lämnat Hoppets stjärnas fadderprojekt, fått stipendium och läser vidare, han skriver ofta till oss och berättar att han pluggar hårt för att sedan få ett bra jobb, när han tjänat egna pengar så skall han komma å hälsa på oss i Sverige... Han kallar våran dotter för sin syster å ber oss alltid att krama om henne från honom...

Det har gott 9 år sedan jag träffade honom senast, det är svårt att tänka sig att han blivit så stor nu, förmodligen är hans högsta önskan inte längre att få prova att åka rulltrappa :-) en önskan som uppfylldes sist vi var där.

7 jan 07

Jag skall på semester utan dottern som jag aldrig varit ifrån en hel dag på 7 år! Denna lilla resvana tjej är märkbart avensjuk, det blir ju heller inte bättre av att jag retar henne med att säga att jag skall ringa hem när jag ligger vid poolen i varma västindien.. å att jag förmodligen inte hinner prata så länge för jag skall simma hela dagarna *s*... Men hon har gott med på att stanna hemma med pappa denna gång, så hon vet att det går inte att ändra på mer. 

Det skall samtidigt bli spännande å förmodligen nyttigt för hela familjen, Spännande för Jenny att få vara 10 dagar ensam hemma med pappa å hundarna, jag är helt övertygad om att de hittar på så mycket roligt så hon kommer inte hinna längta efter mig dess mer å så ringer vi ju varandra varje dag. Däremot skall det bli en ny erfarenhet för Lasse att upptäcka att sakerna inte flyttar på sig själva, disken försvinner inte med ett ögonblick och att en tandborste faktiskt ryms i Jennys mun osv... he hee...  Hur det blir för mig själva vet jag inte, förmodligen rätt hemskt (jag har aldrig känt det svårt att lämna Jenny tex på skolan eller hemma med pappa osv enbart varit glad för hennes skull, då hon behöver komma lite ifrån mig, men nu känner jag mig som en stor egoist som bara tänker på mig själva, stackars barn får ingen semester detta år! hade kännts mer ok att vara borta 3-4 dagar, men tyvärr så går flygen inte så ofta dit) men jag har bestämt mig för att försöka ta det bara lugnt å skönt :-) å jaa tänka sig- bara tänka på mig själva! utflykter till regnskogen, ut till slumområden å ställen som jag ännu inte vill dra Jenny till. Besöka skolor å allt sådant hon ändå skulle tycka var trist. Förvisso tycker nog min reskamrat att det blir rätt trist också, hon har svår panik över hur hon skall klara sig utan mat en hel dag ute i slummen! Hennes fundering var att ta med sig en påse chips!! Det tog mig ett par dagar att förstå att det inte var ett skämt :-)  Ja tänk er att vi befinner oss på en liten skola på typ 35 kvm med 80 små barn som kanske får en halv varmkorv att äta på hela dagen, de uppträder å hälsar oss välkomna så skulle min väninna sitta längst fram i klassen å äta en påse chips.... He hee fast med henne vet man aldrig, minns en semester då vi var på Kreta så ställde hon upp på att åka på en rundresa över en dag gå i kyrkor å se sevärdigheter, vi betalade många hundra lappar för resan å hon sov mesta tiden i bussen för hon tyckte det var tråkigt :-) eller när hon skulle förklara till hotellpersonalen att rummen var så vita å lite möblerade så förklarade hon det med att det kändes som att vi bodde på ett mentalsjukhus... ja jösses vi får se hur resan går... Den största oron jag känner är hur vi skall lösa ACn, hon vill bo i en iskub å jag i en ugn, hon har förvisso lovat att möta mig lite på den punkten, så får hon bestämma nått annat - förmodligen blir det att vi skall sova länge, men vad som helst bara jag slipper frysa nätterna å bli sjuk! ja vi får se vad som händer, det är i alla fall den värsta biten med resan å jag hoppas att vi står ut med varandra under hela resan, vi brukar vara så dö less på varandra mot slutet av varje resa.

Jag har nu även ordnat lite TT dollar att ha med oss, deras pengar går inte att växla till sig utanför landet, å det är smidigt att ha lite lokalvaluta redan när man kommer. Det löste sig smidigt genom att jordenruntseglarna från Sally Blue (från Kalix, deras äventyr går att läsa varje lördag i NSD, samt hemsida www.runtjorden.com ) hade en hel del TT-dollar kvar efter deras stopp på Tobago, pengar de försökt att växla tillbaka på olika ställen utan resultat. Så vi löste det genom att de under sitt stopp i Indonesien skickade pengarna till mig å jag satte motsvarande summa in på deras konto. Ja pengar byter ägare på olika sätt :-) jag önskar besättningen på Sally Blue lycka till på resan!

DAGBOK

2007-01-19 20:58

Internett och telefonen fungerar superdaligt, a nar man skriver sa kan allt forsvinna, ofta svart att fa upp mailen osv,  sa det blir ingen vanlig dagbok, men skriver da det funkar...

8/1-07 Heh he, då sitter vi här... planen från arlanda kraftigt försenade pgav vind i amsterdam, så vi missar planet vidare.. jaaahapppp... Vi får hoppas att även andra flyg vi kan åka med är försenade så vi kommer med det.. annars så får vi se vart vi hamnar, kanske via london till barbados i kväll å därifrån till Tobago.. Nåja hur som hellst så blir det ju ett äventyr :-)

Nasta budet borjade att vara london-miami-barbados-tobago.. a sa fortsatte det...

Nar vi befann oss pa enasidan av amsterdams flygplats (den som varit dar vet att det ar stort!) sa fick vi veta att planet vantade pa oss, Men att vi var tvungna att springa for de kunde bara vanta ca 20 min, a det var pa just andra sidan av hela flygplatsen!! vi sprang, sprang, svettet ran,, torr i munnen illroda a kunde knappt andas... japp vi han med! men innan vi klev pa fick vi tva val 1, folja med planet a formodligen inte fa med vart bagage a skriva pa papper att vi godkande det, alt 2 att vanta pa bagaget a bokas om till tobago efter nagra dagar via omvagar... vi skrev pa a klev ombord....

Tiden i surinem handlade vi a slappade.... nasta flyg till tobago sag ju lovande ut.. men det var bara borjan, in i flygplatsen igen a sitta a vanta planet hade tekniska problem.. rok i bagageutrymmet....

Men nu ar vi iallafall pa Tobago a tom bagaget fick vi!!! 

Traffade Teija (en svensk-finsk kvinna som ar boende har sedan 15 ar) redan pa flygplatsen, kul att se henne igen! Var ute a at a limming (umgas har, det ar lokalbefolkningens favorit syssla) 

10 /1 Traffade Teija igen nastadag, var pa Grafton a tittade oss om lite omkring, hon skulle fixa en chaffor at oss till torsdagen, lovade oxa att kolla sig for om sondnaring sa jag kan kopa med mig hem lite sa jenny kan testa om det ar ok kak, sa kunde vi kanske aka hit nasta vinter... ja det ar en handlingskraftig kvinna tvartemot alla andra har pa Tobago..

senare var vi a utrattade lite arenden, flygbiljetter, banken tog 2 timmar, allt gar sa sakta har, sa ar det i vastindien underbart.. Vaninnan far spader av allt vantande med allt, da sager lokalbefolkningen at henne att hon skall inte se sa stressad ut man kan fa hjartnblodning.slappat pa stranden, innan regnet oste ner igen.. 

Torsdag 11/1 : Francklin motte oss, var guid a chaffor for dagen. Han visade hela on, regnskogen, sevardigheterna, cacaoplantagen osv, kikade pa hiltonhotelet.. fixade allt vi ville ha a stannade bilen stup i ett nar vi ville ta bilder, till slut skrattade han a undrade om inte vi skulle gora en film... manga foton blev det... en underbar dag runt i slingrande vagarna langs med regnskogen, sma byar, papegojor, krabbor, vattenfall, jeims bond on, lilla tobago osv.. osv. Blev inte enorma vandringar i regnskogen, svart att ta sig dit lerigt overallt a guiderna har gott hem nar det regnar, de vill inte vara ute.. Blev ingen krokodiljackt heller, for lerigt... far lamna krokkisarna till nasta gang sa jenny oxa far se.. Bara regn hela dagen... Alla skyller pa att det ar mitt fel...

Sist stannade vi pa en affar som Teija tipsat om, dar fanns allt jag behover i mat vag for jenny a helafamiljen!! yes!!! Tobago jag kommer tillbaka med med hela familjen, helt underbart att hitta mat at jenny!!!

Till Francklin gav vi en suverni fran sverige med renhornspuder, han skrattade gott..

Nu skall vi ta det lungt ett tag, a ata lite innan det ar laggdags igen, imorgon borjar dagen tidigt med att vi flyger till Trinidad, Naomi har fixat chaffor a kommer a hamtar oss pa flygplatsen i Port of spain, Hon rigde i tisdags , det var kul att hore hennes glada stamma a det skall bli en spannande dag i morgon att traffa alla barnen pa skolan osv...

12/1 Fredag, tidig uppstigning, propellplan till trinidad, tillbringade hela dagen med mitt fadderbarn, besokte st josphs forskola, ja synen dar i kakstaden bland platskyl a trakojjor ar svar att beskriva... i dag nar jag skriver sa ar det sondagformiddag a jag kan falla i grat da a da nar jag tanker tillbaka, det ar som att minnena a kanslorna borjar att komma nu, da jag besokt skolorna tidigare a var forberedd pa allt sa var kanslorna inte samma som forra gangen da hade jag svart att halla tillbaka tararna, i fredags var jag bara glad over att traffa alla, se hur bra barnen trots allt hade det osv... men nar man pa kvallen kommer till hotellet att tanker tillbaka sa kommer en blandning av sorg a gladje.. jag maste tanka igenom allt a skriva battre nar jag kommit hem.. en del saker hander vanner som vi skaffat oss har nere, de maste jag fundera hur mycket jag vill skriva oppet om osv...

besokte sedan Malony skolan (ett lite battre omrade, dar de hade toalett a sa..) sa var vi dar halva dagen, barnen ville garna bli fotade a man blev overrost med ungar som ville se bilder pa sig sjalv.. latt att fa vanner om man ager en kamera,, froken plockade fram ett pussel som 4-5 barn fick bygga a ett jubel utbrot bland 3-4 aringar yes pussel, vi skall fa gora pussel.... Vi var verkligen utstuderade vita manniskor, mitt fadderbarn var helt fralst i att veta hur digitalkameran a mobiltelefonen fungerar.... Naomi som ar forestandarinnan var mycket glad over presenter vi hade med oss till skolan.

Vi var aven ute pa Mall a handlade en del saker, skulle kopa mobiltelefon (nokia, erikssons kostar 40-245,- KR!! utan kamera med kontantkort, de med kamrea ca 600 kr)) men det var valdigt komplicerat, jag som utlanning skulle inte fa kopa en telefon, Naomi erbjod sig att kopa men da var hon tvungen att hainternationellt id kort, vilket hon inte hade med sig.. jaa he hee.. allt tar tid har a allt ar valdigt komplicerat :-) Thats the wey is it, som de sager har..

pa kvallen flog vi hem till Tobago igen... efter en lang dag som ger eftertanke lang tid framover igen...

Cliffann hade flygit hem fran usa for att traffa mig, man ar verkligen efterlangtad a valkommen har, men kanns sorligt oxa...

Sedan satt vi pa casinot fram till 3 pa natten a spelade rolett, manga drinkar blev det - vi har gratis bar pa casinor, varje gang vi gar dit sa ar allt gratis, oavsett vad vi ber om... he hee.. natt far man ju tillbaka iallafall om man inte vinner...

Lokalbefolkningen har noterat att vi roker mycket inte bra for halsan, a dagen vi kom ut ut affaren med 6 pack ol da fick de nog att vi dricker oxa! fick en upplaxning...

dessutom svar man absolut inte offentligt/oppet har, det ar fult... man ar bara vanlig mot varandra... underbart eller.. 

13/1 regnet fortsatter.... vi slappade pa hotellet heladagen sog pa tv osv..

14/1 sondag, i kvall far vi pa sondagskolan (street party varje sondag pa on, enda holligong som finns har), har varit pa en taxi tur i dag a sitter nu pa ett internett cafe som ar kombinerad tvatteri... 

15/1 Var i gar kvall pa sondagsskolan, stora partyt tja.. det var vall mer som en liten mini marknad dar varannan rokte pa i gatuhornen... droger ar olagligt har oxa men.... lyssnade pa steelband (spelar pa oljefat - national musik har, oljefaten plingar overallt, alla tranar for stora carnevalen som ar varje ar 40 dagar innan pask, storst efter rios.) Traffade nagra norska turister a ett aldre danskt par, men annars var det vall mest rastaflator i farten he hee.. Fast de som kanner oss eller ens traffat oss pa stranden kollar efter oss, sa man kanner sig ratt trygg trotts allt... Dexter en kille som hyrde ut solstolar kom fram a holl ett vakande oga pa oss he hee.. men vi far vara i fred, det ar skont att inte ha en massa rasta efter oss, daremot vill alla prata med oss en kort stund.. normalt pratar jag inte med okanda pa semestern men har ar ju allt lite annorlunda, man pratar annars ar man jatte konstig o otrevlig, de ar inte sa urless pa turister som andra stallen

I dag har vi slappat pa piagon pint stranden, tagit oss en svang till stan och handlat pa rean, traffade Teija  ... sedan slappat igen pa hotell stranden... varit just a atit pa back yard cafe ( Kicki en svensk som ager det). sitter nu pa internettcafeet brevid.. har tvattar folk klader, har ar alla (eller de fa) internettcafer en kombination av tvatteri... har fungerar internett och telefonerna hyftast bra, konstigt nog he hee...

skall tillbaka till hotellet a ta en hotell taxi (vagar inte aka roud taxi pa kvallen) aker en svang a halsar pa hos Anna (en svensk som bor har) har med mig svenska godisar at henne , det var allt hon ville ha fran sverige. har finns inget godis att tala om, forutom nagan enstaka choklad tex twix.

16/1 Blir en heldag pa stranden a vid poolen... bestamde oss for att hoppa over snorklingen a bara slappa... sen bar det i vag igen hem..... men kommer tillbaka :-) Jenny ar lite sma sur hemma for hon vill ju oxa traffa alla vi kanner har nere, a sa bada...  hon fragar varje dag nar skall hon fa folja med orattvist!!! he hee.. a sa vill hon ju garna ha lite precenter, men det finns ju likksom inget att kopa har.. suck...  maste vall kopa fran flygplatsen... ja ungar hur skall man forklara....

17/1 kvallen, sitter i amsterdam a vantar pa flyg hem... dar vantar vall varsta forkylningen som pa bestallning ar bade jenny a Lasse dunderforkylda, suck...

planet till amsterdam var överbokat sa de fragade oss om vi ville vara volontarer och stanna pa Tobago 1 dygn extra a fa 300 euro/var for besvaret, nya biljetter med flyg via london, a sa hotell.. njaa.. vilket hotell fragade jag coco reef! varsta lyxhotellet pa tobago, yes please :-) sen skulle vi vanta till sist av alla for att kollas om vi behovs, synd men sant vi fick platser a det blev inget lyxhotell för var del... fast helt ok borjar langta efter familjen sa hemskt! Har gatt forvanandsvart bra fast telefonrakningarna har ju blivit hoga... (ca 15 min dag = 25,- min... det ar sa svart att ringa till hotellet osv, fungerar kanske 1 av 15 ggr, inget ar ju som man ar van vid)

Skall handla lite har i Amsterdam, presenter med hem he hee.. sen har vi hotell pa arlanda a pa morgonkvissten landar vi hem igen... 

Vi ar kritvita, inte en gnutta sol pa mig, men meningen med resan var att halsa pa alla jag kanner a fa eftertanke i vardagen, hjalpa nagon annan a fa gladje av det sjalv, betyder sa mycket mer an lite brunfarg!

Skriver lite mer om en vecka eller tva nar jag landat hem igen, se gärna även lite foton från resan under Resefoton.

Minna

fran min absoluta favvo plats i varlden Tobago...

Mer om dagen på Trinidad med fadderbarnet

2007-01-30 14:35

Då har jag varit hemma lite drygt en vecka, enligt dottern så har kanske hundarna saknat mig lite, men ingen annan. Dessutom undrade hon varför jag inte kunde stanat en eller två dar till…  suck hade ju kunnat stanna så fast 2 veckor till om man vetat att man så efterlängtad hemma…

Det var fantastiskt att få träffa alla jag känner där nere igen efter alla år. Har i dag suttit å skrivit tack brev till alla, skickar med några slantar som blev kvar efter resan till Ricardo å Crystal, enkronas småpengar är stora sedlar… och några frimärken jag köpte där så att de kan skriva till mig när de vill.

Naomi (föreståndarinnan på skolorna) har redan mailat mig å är så lycklig över sakerna de fick å pengarna som jag överlämnade till skolan innan vi åkte. Barnen är över förstjusta i glittrande klistermärken, de får en som belönings bonus då de varit extra duktiga med något väldigt svårt. Jag lämnade en bunt med olika märken, så det bör väll räcka ett år eller så J

Naomi bedriver Malony skolan i sitt hem, för att spara hyreskostnader. Hoppets stjärna har dock hjälpt till att bygga ut huset lite samt bygga om till lite mer anpassade lokaler, så nu finns ett extra rum att bedriva skola å så på söndagar förvandlas rummet till kyrka…

(Naomis man Clifford är präst å polis).  På Malony skolan går det normalt ca 80 barn (just för tillfället bara 65, men nya skall börja) i ålder 2-6 år. Det finns 4 fröknar.. å då skall de även städa, laga mat, diska å allt annat… De kan inte sitta bara å övervaka barnen utan måste undervisa, barnen måste kunna läsa å skriva innan de fyller 6 år för att kunna fortsätta på den statliga  skolan som är gratis. Fattiga familjer har inte råd med dyra privata förskolor, å de kan inte lära barnen själv då många själva inte kan läsa å skriva… Här kommer Hoppets stjärna in och ger en möjlighet för barnen att få samma chans som alla andra. Förutom att de får lära sig läsa å skriva, så får de lära sig att bry sig om varandra, genom fadderprogrammet förstår de å deras familjer att någon långt borta bryr sig om just dem, de i sin tur föder hopp å medmänsklighet som barnen tar med sig hela livet, sprider vidare till omgivningen, sina egna barn osv..

När jag berättar om svenska förskolor, så har fröknarna svårt att sitta still, höjden blir när jag berättar att trots de är så många fröknar så har de inte tid med barnen på samma sätt som här, de skrattar så de kiknar inte tid ja herre min skapare utbrister Naomi J.

Här läggs inte tid på kafferaster å planering, kaffe är förvisso syndig dryck dessutom.. Inga barn skriker å gråter eller slåss! Inte nått av sådant får vi se på hela dagen, visst de yngsta skruvar lite på sig å har lite svårt att sitta still, å ett stort jubel utbryter när fröken plockar fram ett pussel som de får lägga… en tvättkorg står i ett hörn den är halvfull med leksaker å klossar, något barn går å hämtar nått därifrån leker en stund å lägger tillbaka, samtidigt som de passar på att kika lite extra på oss å hoppas att jag tar foto, någon frågar om jag inte kan ta ett foto på h*n vilket jag naturligtvis gör. Å sedan visar på kameran, ja då kan inte dessa små perfekta barn heller hålla sig mer utan klättrar upp å sträcker sig, vill ta på mig å kameran, de är så glada att få se sig själva. Jag lovar att alla får se å ber dem vänta på sin tur, de flesta litar på mig, någon är lite för ivrig men fröknarna lägger sig inte i det är ju ingen vanlig dag i dag J. Tvärt emot vad man tror så är det ingen sträng skolan, tvärtom här finns mycket värme å man anpassar sig väldigt efter barnen. Dessutom får de barn som behöver möjlighet till att tvätta sig (många saknar tillgång till rinnande vatten) hoppets stjärna har renoverat badrummet så den innehar europeisk standarn, med badkar å allt! Behövs nått plagg lagas så tar Naomi fram nål å tråd… När jag är där så har Naomis familj tagit en ledig dag men den som känner henne vet att hon aldrig är helt ledig, hon sitter å håller koll över klassrummet, matar en ettåring på bordet, är å tvättar i toaletten efter barnen (pgav att det skall vara bekvämt för oss) serverar dricka från sida finaste glas som hon fått i gåva av dotterns man.

Vi går ut å sätter oss på rastgården, en cement platta på ca 15 kvm högst.. hon ursäktar sig å går å byter på ett barn,  på vägen tillbaka så hjälper hon några barn med bokstäver, å plockar fram några klossar, hon talar om för hennes vuxna sån att gå tillbaka med grejerna där han tog dem.. hennes man tar hand om deras son Clint i dag så att Naomi skall få mer tid med mig. Clint jaaa… sist jag träffade han var han en tonåring full av liv, ville lära sig svenska, sällskaplig å trevlig, sportade å var duktig i skolan… Naomi har berättat i breven att han blivit sjuk, psykiskt knäckt, panikångest å allt möjligt därtill. Nått med att woodo varit inblandat, men det vet jag inte vad jag skall tro om.. Folk ber dem lämna honom på sjukhuset å glömma honom, men de vägrar Naomi! Man skall göra det man kan för sina barn oavsett vad priset blir! Sedan påminner hon mig att det var jag som sa det när vår dotter föddes… Hon brukar skriva å peppa mig å tala om hur värdefullt de jag gör är,,, Nu är det min tur att försöka hjälpa henne, bland annat har Clint nu fått medeciner som  hjälper lite bättre, det känns underbart!

Clint blir orolig förmodligen av vårt besök å en jobbig resa med mycket folk på flygplatsen å affärer, Clifford ger han medeciner å går och lägger sig med han ett tag., jag ser i dörröppningen hur Clint  river i sina kläder, är orolig… Vi ställer oss utanför dörren och ser på en dansuppvisning som hålls i köket (enda platsen med lite svängrum),  går ut bland barnen, pratar med dem tar kort å visar igen korten för dem, leker med leran å staplar träklossar på varandra,… gissar deras ålder å visar kort på Jenny, de tittar storögt, efter ett tag börjar de att prata mer med mig å visa deras böcker osv..

Ricardo (mitt fadderbarn) är med mig hela dagen, vi pratar om de mesta mellan varven, han är nog minst lika intresserad av digitalkameran å mobiltelefonen som av mig, han vill veta hur allt fungerar.. jag ringer hem för att säga gonatt (kl i sverige är 5 timmar mer) Jenny å Ricardo får prata med varandra J. Det känns lite stelt å jobbigt att vara så uttittat av honnom å utfrågad hela tiden, framför allt med språkproblemen som uppstår, hans mamma säger upprepade gånger åt honom att tala sakta å tydligt Minna kan inte förstå dig annars! Åh underbart att hans mamma kan prata mer normal engelska utan massa slang, det är så svårt att förstå då de tappar bort hälften av varje ord i en mening på deras konstiga slang… jag som annars också är usel på engelska. De flesta barnen har gott hem, en del blir kvar ända till kvällen. Det har tom hänt att ingen kommit å hämtat barnen så de stannat några år hos Naomi!

Ett sådant barn som bodde flera år hos dem, träffade vi förra resan, jag hade turen att träffa på henne i affären, ja inte för att jag kunde känna igen mig men hon kom fram å krama mig…

Clnt har vaknat å promenerar lugnt runt i skolan å in i huset igen, han lever i sin egen värld, Naomi talar om för honom vart han skall gå, sedan ursäktar sig Naomi å går å pratar om några bibelstudier med någon, de skall be för oss å för Jenny, nått de gör då å då i kyrkan hela byn.. säger de i alla fall..

Ricardos syster springer till mig efter skolan, å så stannar hon å ger en blygsam kram. Mamman talar om att de bara tjatat om mig senaste veckorna, att hon varit så sur för att hon inte också fick vara ledig från skolan hela dagen å vara med mig. Vår familj har som blivit en del av deras familj, barnen kallar Jenny för deras syster och de pratar minst varje vecka om oss.. likadant har de blivit för oss, Ricardos bild hänger på kylskåpsdörren…

Att hjälpa någon annan har blivit en naturlig del för Jenny, (ja å tom Jennys vänner som vill hjälpa till å packa julpaket till fattiga familjer osv) att vara fadder istället för att ge en slant till nån insamling - det blir mer konkret, det blir på riktigt, det blir en vän tillslut.

Jag hoppas Jenny tar med sig dessa värderingar in i livet. 

Äldre skolbarn börjar komma hem, eller hur många som egentligen bor här å vilka som bara håller till här för att de inte har någonstans att ta vägen på eftermiddagarna, har jag inte riktigt fått begrepp om än…

Naomi tänker laga mat åt oss, men vi avböjer med en ursäkt om att det är så varmt så vi är inte hungriga… Jag hör hur hon frågar några grannar å föräldrar om de har några frukter i sina träd som vi kunde smaka på , men ingen verkar ha för tillfället..

Vi fortsätter till Skolan i St Joseph, ca 10 minuters bilväg, här lever människorna i små trä kojor å plåt skyl, många fattiga indianfamiljer, många utan el å vatten, många finns inte ens registrerade, dessa människor finns överhuvudtaget inte… Här Har Naomi sitt andra projekt som hon brinner för… samma värme å kärlek möts man i skolan, trots att det materialiskt är bedrövligt, så blir man likadant fort kompis med barnen när man tar fram digital kameran J

Försöker kommunicera med dålig spanska som jag blandar med engelska, men jag blir förstådd i alla fall, å det dröjer inte länge tills jag får hjälpa några barn. Ricardo börjar nog vara urless nu men klagar inte, jag känner mig delad jag borde kanske vara ännu mer med han men jag kan ju inte strunta i de andra barnen heller… känns ju sjukt om man bara kommer å tittar typ.. jag låter bilderna tala för st josephs skolan, med en förhoppning om fler faddrar så de får pengar till att hjälpa fler barn å rusta upp lokalen. För att måla, dra el å lysrör, skaffa fungerande toaletter, å en el nödvändiga material skoltillbehör så skulle de behöva få in ca 40 000,-kr,   

När barnen gått 6 år på den statliga skolan så har de tidigare haft väldigt små chanser att kunna fortsätta att studera, nu har landet gjort om skolsystemet så alla får fortsätta även högstadiet. De barn som presterar bättre flyttas till bättre skolor å de som är sämre får gå i de sämre skolorna. Varje termin har man möjlighet att förbättra sig (eller tvärtom) å bli flyttad upp till en bättre skola. Ett system som jag anser väldigt bra, föräldrar som jag talade med på Trinidad var mycket glada över förändringen de ger bättre möjligheter även för fattiga å alla får en chans.

Tiden går å vi måste säga hej då, för att ta planet till Tobago igen å fortsätta vår semester…

Naomi å Clifford kör oss till flygplatsen, en kyrka i USA (som Cliffann tillhör, föresten är hon den första svarta som blivit medlem i kyrkan där) har samlat ihop pengar å skeppat över en bil till Naomis familj!!!  Jag kan inte förklara lyckan jag känner för deras skull, de behöver verkligen en bil både privat å i verksamheten! Familjen har offrat allt det har för att hjälpa andra under alla år. Som jag alltid sagt så tror jag man någonstans alltid får tillbaka i någon form många gånger om de man ger till andra.

Du som är fadder skall känna stor lycka över att ha möjligheten att hjälpa någon annan, du som ännu inte är det hoppas jag blir det… Men de viktigaste trots allt är inte att ha ett fadderbarn eller bidra med pengar utan att hjälpa någon annan, det finns många i en närhet som också behöver hjälp.

Tidningar

2007-03-12 06:56

Nu har jag åter konstaterat, att skall man vara med i en tidning så skall man skriva artikeln själv! Jag har lovat dyrt å heligt att aldrig mer ställa upp i någon tidning mer.. hur som hellst så har NSD skrivit en rad:

http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=49346&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False&city=15

Kuriren har haft en bild på första sidan och sedan hela mittenupplagan två sidor... fler bilder i papperstidningen än nätet.

http://www.kuriren.nu/%5CGEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1459948&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2